MERA OM GUNNAR NYLUND OCH STRÖMBERGSHYTTAN

Fristående fortsättning från föregående blogpost om Gunnar Nylund:
http://glasbloggen.blogspot.se/2013/06/gb-17-gunnar-nylund-ofortjant-anonym.html

                                                       


Ytterligare två modeller från 1950-talet av Gunnar Nylund. B745 som är 240mm hög samt B722, eller möjligen B 711, som är 145mm. Vasen var nämligen försedd med en lapp där det stod B722, men i botten är siffran 711 (dock utan B) inristad. Att jag är tveksam till modellnumret i det här fallet beror också på att katalogen från 1962 visar en B722 med delvis annan form än denna. Den saknar nämligen klack. Det skulle i så fall möjligen kunna vara en av de modeller som jag skrev att det uppkom tvistemål kring i förra posten, där Nylund menade att man gjort smärre ändringar på hans modeller, och sedan sålt dom utan att han fått avtalad royalty? Men det är bara en spekulation från min sida.

Båda vaserna har, sett från sidan, luftblåsan förskjuten åt ena hållet. Den högre B745 även med förskjuten luftblåsa sedd framifrån. Den mindre vasen B722(711) är dessutom assymetrisk i den yttre formen sedd från sidan. Assymetrin i formerna återkommer i flera av Nylunds modeller, och är ett bra kännetecken som kan användas när glas från Strömbergshyttan ska attribueras. En del ritningar med Nylunds signatur, som också visar denna assymetri i hans formgivarskap, finns bevarade.

Årtalet för designen ligger ungefär kring 1956-57. Vid denna tiden ritade Gunnar Nylund i princip allt av Strömbergshyttans sortiment. Från modellnummer för vaser ca B550-600 i början av 1950-talet, till modellnummer B850-900 vid slutet av 1950-talet, tror jag att Nylund var nästan ensam vad gäller formgivarskapet för Strömbergshyttan. Före det, från modellnummer för vaser ca B430 kring mitten eller slutet av 1940-talet, till modellnummer ca B550, ritade Asta Strömberg det mesta (eller kanske t.om allt), förmodligen under mentorskap av svärmodern Gerda Strömberg. Och fram till modellnummer för vaser ca B430 var det Gerda Strömberg som ritade allt. Vid slutet av 1950-talet kom åter Asta Strömberg in i formgivarskapet och var därefter aktiv parallellt med Gunnar Nylund, fram till 1976 då bruket övertogs av Orrefors.

Dessa mina slutsatser styrks bl.a genom uppgifter i tidningsartiklar samt inskrivna signaturer för formgivarskapet av modeller i en katalog från 1954. Uppgifter från min farbror (som liksom jag själv växte upp på Strömbergshyttans glasbruk, fast lite tidigare på 1940- och 50-talen) angående Gerda och Asta Strömbergs formgivarskap, stärker också detta. Enligt honom ska t.ex Gerda Strömberg inte ha formgett speciellt mycket (eller kanske inget alls) efter maken Edward Strömbergs död 1946, då hon också flyttade från bruket till Växjö. Vilket också övernsstämmer med min fars inskrivna uppgifter i katalogen från 1954.

Även utseendet på modellerna i nummerföljden, visar att det med stor sannolikhet förhåller sig ungefär som jag kommit fram till vad gäller formgivarskapet för olika perioder på Strömbergshyttan.

GB 17/ GUNNAR NYLUND - OFÖRTJÄNT ANONYM SOM GLASFORMGIVARE FÖR STRÖMBERGSHYTTAN

Gunnar Nylund, 1904 - 1997.
Svensk keramisk formgivare, först skolad som arkitekt.

Bing & Gröndahl Porslinsfabrik Köpenhamn, 1925-28.

Keramikverkstaden Saxbo, 1928-31.

Konstnärlig ledare för Rörstrand, Lidköping, 1931-55.

1952-55 frilanskontrakt för Strömbergshyttans glasbruk. Från 1955-1967 konstnärlig ledare för glasbruket. 1967-ca 1975 frilans för Strömbergshyttan.

Från början av 1960-talet, formgivare för Nymölle Keramiska Fabrik i Lyngby. Även frilans för Upsala-Ekeby och Rörstrand.

Askfat med gravyrdekor, ca 1955.

 

                   Vaser och skålar 1952 - 1954.

Gunnar Nylund är mest känd för sin keramiska formgivning, men faktum är att han mellan 1952 - ca 1975, alltså över 20 år av sin karriär, till stor del var sysselsatt med glasformgivning för Strömbergshyttans glasbruk. Denna del av hans formgivarskap nämns ofta i förbigående. Den är av någon märklig anledning inte speciellt uppmärksammad, men inte desto mindre värd att föra fram. Till viss del kan anonymitéten som glasformgivare säkert skyllas på den tradition som fanns vid Strömbergshyttan, att inte föra fram formgivarna särskilt. Ett arv efter disponenten Edward Strömberg som menade att glastillverkning är ett lagarbete där alla är lika viktiga i tillverkningsprocessen.

 

 

 Tre vaser i färgade underfång. Modell B754 ,B735 och B736. Design ca 1956-57.

 

Vas ur Chimaro-serien 1950-talet.

Glaset vid Strömbergshyttan signerades sällan före Gunnar Nylunds tid i början av 1950-talet. Fram till dess hade Gerda Strömberg varit den ledande och dominerande kraften. Och från Nylund och framåt var det mestadels modellbeteckningarna som graverades in. Undantagsvis försågs glaset med uppgifter om formgivarskapet. Det är därför ibland svårt att vara helt säker på vem som formgivit vad vid Strömbergshyttan, men jag tror ändå att vi någorlunda har fått ett hum om detta efter det som framkommit under senare tid. Tidningsartiklar samt andra uppgifter, bl.a formgivaruppgifter inskrivna i en produktkatalog från 1954 (av dåvarande hyttmästaren Sven-Erik Bergqvist), har benat ut en del av de frågetecken som tidigare funnits. Det har t.ex visat sig att Asta Strömberg (svärdotter till Gerda Strömberg) började formge glas, kanske så tidigt som vid slutet av 1940-talet, och att Gerda Strömberg med stor sannolikhet slutade formge glas ungefär samtidigt. Från 1952 kom Gunnar Nylund in i bilden och under mitten och slutet av 1950-talet var han den dominerande formgivarkraften för Strömbergshyttan. Vid den tiden hade (som jag förmodar) Asta Strömberg fullt upp med att ta hand om sina barn, men vid slutet av 1950-talet, då barnen blivit lite äldre, verkar det som hon återigen blivit mera aktiv i formgivningen.

Hajtandsvaser 1957-58. Översta bilden modell B750, mellersta bilden B772 och B884. Nedersta bilden B773, B772 och B845 med färgade underfång.


Gunnar Nylunds glas är ganska typiskt i formgivningen, och det är ofta lätt att se vilka modeller som är av hans respektive Asta Strömbergs design. Nylund är mera organisk och assymetrisk, medan Asta Strömberg är striktare, stramare och mera ren/enkel. Något som hon också framhåller själv i tidningsintervjuer om sitt eget formgivarskap vid bruket.

 

                                     Modell B741, ca 1957.

 

Vaser i tre olika blå underfång från 1956-57, mittersta stripigt och med avlånga luftblåsor som dekoration i toppen. Modellnummer B736, B732 och B785.

                                                                         B783 och B 785 från ca 1957.

                                                                                              B784.



Gunnar Nylunds tid vid Strömbergshyttan var dock inte helt smärtfri. Det uppstod en tvist mellan honom och bruket 1967, då han menade att flera av de modeller han stod bakom under slutet av 1950-talet och början av 1960-talet hade förändrats, och att han därmed gått miste om royalty i och med att en för liten del av sortimentet under denna tid fallit på hans lott. Asta Strömberg förnekade dock att så skett men en uppgörelse träffades i alla fall 1967 där Nylund fick en fast ersättning av 15.000 kr, samt att han utan kostnad fick hämta ut en del av Strömbergshyttans lager av experimentglas. Dessutom fick han under 4 års tid ta ut glas från sekundaboden till ett värde av 2.500 kr per år. Efter detta skulle inga anspråk kunna göras vad gäller upphovsrätten och ersättningar enligt det avtal som upprättas mellan Nylund och Strömbergshyttan 1955. Strömbergshyttan erkände därmed att man handlat fel gentemot Nylund och gick honom till mötes i sina krav på ytterligare ersättning. Att Nylund sedan fortsatte som frilansande formgivare för Strömbergshyttan fram till mitten av 1970-talet får väl ses som att han tyckte överenskommelsen var ganska rimlig?

Anledningen till att tvisten uppstod är dock logisk som jag ser det. Asta Strömberg hade haft Gerda Strömberg som mentor när hon började formge glas vid slutet av 1940-talet, och då bl.a tagit en del av Gerdas modeller som grund till förnyelse och gett dom ett nytt och eget utseende. Detta sågs inte som plagiat eller stöld utan var ett naturligt steg i utvecklingen av brukets design. Dessutom rådde Edward Strömbergs anda vid Strömbergshyttan, dvs att glashantverk är ett lagarbete där samarbetet i produktionsprocessen är medlet för framgång. Att former då stegvis förnyas/förändras (oavsett vem som låg bakom) var inget man såg som något hinder. Men när formgivare utanför familjen Strömberg kom in i bilden fungerade denna tradition inte så bra. Då blev det genast problematiskt att göra förändringar på befintliga modeller och former, utan att det uppstod tvister om upphovsmannaskapet.

Vas med assymetrisk luftblåsa och färgat underfång. Modell B927 från ca 1959-60.

                                                                                       B 818 omkring 1958.

Mästaren Kjell Andersson driver mynningen till modell B 818. Foto från Strömbergshyttans glasbruk ca 1958-59.


Experimentglas med blomformat mellanmönster, troligen en kula som rullats i pulver (ev glassand) och sedan formats till en blomma som applicerats på grundglaset. Förmodligen tillverkad med liknande metod som Flygsfors Coquille-glas.




Rektangulära vaser med färgat underfång. Signerade 1956 GN.




Två små, tunna skålar i färgat gult underfång. Vas med blått underfång tonat i gult. Okända modellnummer, eventuellt experimentglas.

 





Helslipade ljusstakar i städform, 1952-54. Modellnummer P30.

 

Hajtandsvas med gravyr. Modell B 707. Gravyrmönster C837. Ca 1956.



Gunnar Nylunds Strömbergshyttan-glas är intressant på många sätt, inte minst hans 1950-talsproduktion. Han experimenterade mycket och bröt med Gerda Strömbergs traditionella design (som iofs var nydanande och mera tidlös gentemot mycket av samtida glasformgivning) och skapade helt nya former och uttryckssätt. Medan Asta Strömberg inspirerades av och förnyade det gamla, så skapade Nylund helt nya former. De båda kompletterade varandra på ett utmärkt sätt och det skapade förutsättningar till framgång för Strömbergshyttan under 1950-och 60-talen.

                                                                     
               Vas med lavendelfärgat underfång. Okänt modellnummer. 1950-talet.

        Små experimentvaser. Signerade "GN SH 67A" resp "GN SH 392A". Förmodligen från 1950-talet.

               Mellanstor vas på pelare. Okänt modellnummer, ev ett experimentglas.

 

Fortsättning följer i nästa post:
http://glasbloggen.blogspot.se/2013/06/mera-om-gunnar-nylund-och.html

GB 16/Länkar till mina poster om glas på collectorsweekly.

Har inte bloggat här på någon månad, men däremot skriver jag en hel del om glas och visar bilder på http://www.collectorsweekly.com/
Länk till min profil där: http://www.collectorsweekly.com/user/rebessin

Om du tittar i vänsterspalten så har jag där länkar till poster sorterade efter formgivare vid Lindefors/Strömbergshyttan. Det är Knut Bergqvist, Gerda Strömberg, Asta Strömberg och Gunnar Nylund. De som saknas där är Rune Strand, Anders Solfors och Gunnar Cyrén, vilka också formgett en del glas för Strömbergshyttan. Jag har även skrivit poster om andra bruk och formgivare och dom hittar du i sammanställningen här:
http://www.collectorsweekly.com/user/rebessin/posts

Collectorsweekly fungerar ju ungefär som en bloggsida och då jag tycker den är bra upplagd och har en snygg layout så skriver jag det mesta om glas där just nu. Men kanske kommer jag att fortsätta en del även här i glasbloggen? Och då ta upp formgivare för formgivare och skriva ner lite på svenska. På cw är ju allt på engelska, men det finns ju bra översättningsmotorer på nätet, t.ex google översätt som kan användas om man behöver det.



Asta Strömberg, Strömbergshyttan

 



Gunnar Nylund, Strömbergshyttan



Knut Bergqvist, Lindefors (Strömbergshyttan)



Bengt Edenfalk, Skruf



Gunnar Ander, Lindshammar



Viktor Berndt, Flygsfors



Gerda Strömberg, Strömbergshyttan



Josef Schott, Smålandshyttan (Broakulla)



Bo Borgström, Åseda



Erik Höglund, Boda



PO Ström, Alsterfors



Bertil Vallien, Boda-Åfors

GB 15/Koppartonat underfång från Strömbergshyttan.

Strömbergshyttans modeller B 927 och B 894, här i koppartonat underfång. Modellerna är designade vid slutet av 1950-talet. Den osymmetriska med smal mynning (B 927) är av Gunnar Nylund. Den symmetriska med avlångt rundad form B894 är troligtvis också en Nylund-modell.

Strömbergshyttan använde även andra underfångstoner som ametist, golden-yellow, grön, sargasso-grön, smoke-grey, brun samt eventuellt en rosaröd nyans som jag sett på en vas på en glassajt jag var inne på (kan dock vara fotografiet som spelar ett spratt och inte återger färgen korrekt). Under senare år också en ljusblå mjölkaktig opal-ton som jag gillar mindre, samt ett betydligt snyggare transparent underfång i ljust blått som gav blåsor och "sprickor". Det sistnämnda tror jag man fick fram med hjälp av ett speciellt tvättmedelsfabrikat som fanns i handeln.

I Italien kallade man den här tekniken med olika färger i underfånget för  "sommerso" vilket lär betyda "inneslutet".  I Sverige säger man bara "underfång". Från en uppvärmd färgtapp formas en kula som häftas an på pipan. Över denna anfångas klarglas varefter glaset blåses upp och formas i fast form eller med handverktyg och drivteknik. Alla modeller tillverkades givetvis också utan färgunderfång, i den svagt blåtonade Strömbergs-kristallen.

GB 14/ Glas från Alsterfors, Ström - Lundqvist - Ollers, och bruket som det ser ut 2013.

Alsterfors och Älghult blev målet för dagens utflykt i glasriket. I Älghult pågår nämligen en utställning med glas från Alsterfors glasbruk. Den är väl värd ett besök. Öppet lördagar och söndagar 11 - 16 under våren, med planerat ökat öppethållande under sommaren. Utställningen finns utefter Högsbyvägen i Älghult, i en lokal vid en plastindustri. Man hittar lätt dit.

Trots att bruket och omgivande bebyggelse är nedslitna och illa åtgågna, kändes det bra att besöka platsen där allt detta intressanta och idag ofta eftertraktade glas kom till. Och man får vara tacksam för att det mesta av glaset som tillverkades här faktiskt finns kvar att beskåda och även köpa på begagnatmarknaden. Lika fint och snyggt som när det tillverkades. Alsterfors ligger vackert utefter vägen mellan Målerås och Alstermo, strax efter avfarten mot Älghult sett från Måleråshållet. Bruket startades 1886 och driften upphörde 1980.

Hyttan.

Sliperiet.

Interiör hyttan.

Det murade kylröret.

Modernare tillbyggnad.