måndag 31 december 2012

GB 6/NYLUND-SKÅL FRÅN STRÖMBERGSHYTTAN I SPECIALTEKNIK!






Jag hittade en glaspjäs på modernistglass.com som är av samma modell som en skål jag själv har:


http://www.modernistglass.com/glasspieces/view/1998/interesting-art-glass-bowl


De undrade där vad det handlade om, och vem som låg bakom (trots signeringen "GN 39 SH").
Attribueringen är klar, Gunnar Nylund Strömbergshyttan, men nr 39 är nog bara ett provnummer. Min skål är dock inte signerad men har Strömberghyttans klistermärke. Jag fick skålen av min far och den gjordes (som det verkar) i samma grundteknik som de berömda Coquille-glasen från Flygsfors av Paul Kedelv.
Det vill säga att man inte blåser luft i glaset utan arbetar från en massiv glaskula som beläggs med flera lager av glas, i Coquille-glasen flera färglager mellan de klara glaslagren.

Coquille-tekniken i korthet (hämtat från precisensåns forumtrådar):




1. Först fångades det an klart glas som formades till en massiv kula, det blåstas alltså aldrig in någon luft.
2. Därefter lades två lager emaljglas på toppen.
3. Ett lager tunt klarglas fångades an över hela kulan som därefter värmdes upp så den blev formbar igen.
4. Med en träbit (kallades "Povis" vid Reijmyre) trycktes en fördjupning i glaskulan.
5. Sedan värmdes kulan upp igen och fick sin slutliga form som t.ex. en vas, skål eller askfat.




I denna Nylund-pjäs finns inga färgade mellanlager, men ett mönster av pulvermaterial i någon form, som jag inte tror är silver men något annat.
Kanske vanlig glassand som tar tid att smälta och därmed behåller sitt korniga utseende under den korta tid glaset bearbetas innan kylningen? Jag tror att man rullat en annan glaskula i sandpulvret och därefter format kulan till en blomform (som i detta mönster), och därefter drivit den på toppen av den första glaskulan. Över har sedan ytterligare ett glasskikt fångats an. Då blir mönstret som här i två skikt och det ser ut som kanterna i mönstret vikts om. Det måste vara något sådant, a
nnars blir det svårt att få de två lagrena att exakt matcha varandra.
När glaset formas till sitt slutliga uttryck trycker man en träbit i den övre delen av glaskulan, så att en skål/vas-liknande fördjupning bildas. Då kan man också låta glaset falla ut i naturliga former, eller med olika verktyg/metoder dra ut till
önskad form, med flera invärmningar.



En ritning från 1950-talet, som jag tycker stämmer med dessa glas finns bevarad efter Gunnar Nylund vid Strömbergshyttan.  Den har flera olika modeller och s
erien är döpt till "Cumulus" (kanske en passande tilel med tanke på mönsterformen). Nummerserie 471 till 479 kan vara rena arbetsbeteckningar och förmodligen ingen modell för katalogerna? Jag vet inte om denna serie kom i produktion? Jag saknar kataloger från Nylunds mest aktiva period och hoppas kunna komplettera med dessa så småningom. Till dess får jag låta det vara osagt.
Testserier kommer naturligtvis också ut på marknaden ibland, idag säljer t.ex Orrefors-Kosta/Boda mycket av deras provglas (även modeller som inte kommer i serieproduktion) i deras glastbutik vid Strömbergshyttan varje år.






Jag vill minnas att min far, Putte Bergqvist, vid något tillfälle nämnde att han och Gunnar Nylund experimenterat fram glas i en speciell teknik, och som han inte sparat något av, men som han av en händelse fick se en bit av hos grannen (vilken kommit över det på en auktion). Han köpte då glasbiten av honom och kanske är det just den jag visar nu och vars namne gjort ägarna till modernistglass.com så konfunderade? Här har dom i alla fall ett försök till förklaring av deras "mysterium", och jag har mejlat dom om detta. Storleken på mitt glas motsvarar dock inte proportionerna för pjäsen på modernistglass.com och dessa två överensstämmer inte heller med storlekarna på modellerna i ritningen.
Min skål har följande mått:
Höjd: 9cm
Bredd: 16cm
Längd: 23cm
Men glasmodellen är designad av Gunnar Nylund på Strömbergshyttan under 1950-talet, det är i alla fall klart som kristall!
Därmed önskar jag de som läser detta ett Gott Nytt År!
Nils /

1 kommentar:

  1. Hej och gott nytt år själv.
    Sitter hemma nu genomförkyld och tittar runt på nätet. Jag har glasblåsare själv i släkten fast längre tillbaka, de reste en hel del och det sista glasbruk de var på var Ramnåsa.

    Glas är mäktigt och jag skulle gärna fotografera mycket mer glas än vad jag gjort. Det är ett hantverka som vi mer och mer glömmer bort.

    Fina bilder, intressant information och kul att se lite färgbilder av dig också.

    mvh
    Morgan Larm

    SvaraRadera